Det finns små saker som man köper som förändrar ens liv. Kanske inte något världsomvälvande, men lite guldkant på vardagen. Jag har hittat två sådana den senaste månaden, så två av mina kanter är nu i guld.

Ägg är bra, kokta ägg är gott och även enkelt sätt att få i sig protein. Jag har varit alldeles för lat för att ta fram en kastrull och koka ägg. Måste ju vakta och ha timer på de jäklarna. Nu stoppar jag i ägg och vatten i denna underbara manick, och så skriker den när de är klara och voilà! Hårdkokta ägg (because that’s the way I like them) som är perfekta varje gång. Och jag han klä mig, sminka mig och piffa till håret samtidigt. Jag har senaste månaden ätit mer ägg än övriga året sammanslaget.

Den andra är den här fantastiska te-kannan från IKEA. Jag gillar te, men så trött på tepåsar och hålla på att jiddra med te-silar som bara skapar en massa disk för EN mugg te. Med den här superpraktiska kannan kan jag enkelt göra te för två stora koppar och det passar mina lös-teer helt perfekt. Det blir så mysigt såhär när det är kallt och mörkt och man inte kan pimpla kaffe i oändlighet, i alla fall om man inte vill sova om nätterna. Så här sitter jag med min tekanna och njuter av att ha den varma koppen i handen.
I kannan här är mitt kvällste, Sömntuta, från Tehörnan i Umeå.

Vad är dina tips på småsaker som gett ditt liv guldkant?

Jag har alltid varit en sån där overachiever, en duktig flicka. Jag har inte alltid varit bäst på allt, men där jag hade nån kontroll så skulle jag vara bäst. Bra var inte nog, bäst var det enda acceptabla. Detta är anledningen till att de ämnen som inte blev ett MVG i gymnasiet fortfarande stör mig. De där perfektionistiska tendenserna kan tära på en.

Så kommer vi till gymmet. Gymmet ska vara en plats att göra av med överskottsenergi, tömma hjärnan, fokusera på precis det man gör och göra det hela för den mentala hälsan. Allt sånt där trevligt. Men det är inte så det funkar i min ”duktig flicka”-hjärna.

För veckan hade jag ett pass med PT, dagens efter skulle jag köra knäböjspass på egen hand.

Uppvärmningen gick bra, men sedan packade jag på arbetsvikten, samma som jag jobbat med 4 dagar tidigare. Jag hakade av, klev ut och kände bara ”nej, det här går inte!”. Jag kände mig lika krokig och ostabil som en ostbåge. ”Okej, det blir inte stenhårt pass idag” tänkte jag och plockade av 7,5 kg, så det blev en vikt jag vet att jag klarar av. För säkerhets skull drog jag även på lyftarbältet.

Jag lyfte av, klev ut och började knäböja. Efter tre rep började det göra ont i knät, när de fem repen var över så var det lika kämpigt som om de var det sista setet, inte det första.

Jag gav upp, powerwalkade i uppförsbacke på ett löpband och gick sedan hem. Besviken. Kantstött. Stinkande av misslyckade.

Jag kunde inte ta mig till gymmet resten av veckan. Det gick inte. Mentalt fanns det en spärr. Gymmet var ett misslyckande, varför skulle jag gå dit igen?

Varför måste gymmet vara en prestation? Varför måste jag bli så upprörd över en dålig dag?

Så idag hade jag ett pass med PT:n. Det gick bra och jag kommer ha sjukt mycket träningsvärk de kommande dagarna. Det kommer bli bättre. Nu är det nya tag.

Det är fördelen med tiden, det kommer alltid en ny måndag, en ny vecka, en chans för en ny start. Ta den och gå vidare.

Varför känns varje avbruten diet som ett misslyckande? Om den gett effekt så borde det bara kännas som en paus, för ingen vettig diet kan hålla på i evighet.

Varför gå på diet alls då, kan man då undra. För min del var det det faktum att jag gick upp ungefär 10 kg på en höst för två år sedan under en period av depression. Jag tröståt och rörde på mig så lite som möjligt. Kilona bara klibbade fast på kroppen. Det kommande åren så bara satt det där, som fastlimmade runt om, överallt.

Hösten 2016 började jag styrketräna. Fyra gånger i veckan gick jag och lyfte skrot. Jag mådde bättre, blev starkare, höll eventuell depression på avstånd. Efter 8 månader så hade jag blivit mycket starkare, men inte ett hekto hade ändrats på vågen.

Det var det som kändes så konstigt. Åt jag lite, ingen skillnad, åt jag mycket, ingen skillnad.

Jag VET att man inte går ner i vikt av att styrketräna, men att jag inte gick upp heller (men byggde muskler), fick ändrad kroppskomposition (samma fettprocent hela tiden) eller ändrad kroppsform (såg likadan ut) kändes så underligt. Jag BLEV starkare, men INGET ändrades på vågen.

Och visst, man måste inte vara smal. Faktum är att jag har blivit mycket mer accepterande gällande min kropp sedan jag började träna (ämne för en annan dag). Men de extra kilona jag bar omkring på var inte bara kosmetiska. Det var ett fysiskt hinder och en påfrestning.

Jag har alltid varit rätt rörlig, men nu blev det problem med rörligheten. Inte för att jag var stel, utan för att du kan inte vika leder när fett möter fett emellan. Dessutom så var den extra vikten jag bar på en påfrestning på mina redan dåliga knän. Som tur är så kändes det som om min ökade styrka kompenserade för den ökade vikten mina knän fick hålla upp.

Men jag började min diet i början av sommaren, tog det lugnt, valde att inte ”banta” utan snarare begränsa mina kalorier litegrann och försöka öka proteinintaget. Det funkade. Vikten minskade, fett började försvinna. Ökning av resultaten på gymmet saktade ner signifikant.

Jag höll på över sommaren. Åt glass totalt 3 gånger på hela sommaren. Var relativt strikt, höll mig till min plan. Gick ner 5 kilo.

Sen tröttnade jag. Hösten kom, jag hade inte lust längre. Jag slutade logga min mat. Jag började tillåta mig godis. Jag slarvade med proteinet.

Jag har inte gått upp än, trots några veckor av strunt i dieten, men jag mår sämre än vad jag borde. Vi ska inte tala om hur mycket choklad-M&M’s jag ätit de senaste veckorna.

Jag är för en balanserad, accepterande kost. Inget ska vara förbjudet, men inget ska få gå överstyr. Jag har gått överstyr, åt fel håll, just nu. Jag måste hala in tyglarna, sluta med skräpet, börja äta det som får mig att må bra och känna mig balanserad.

För jag har förstått det nu. Min diet är inte om att se bra ut, utan om att må bra, fysiskt och mentalt. Men låt inte din diet leda till något som gör ditt liv svårt. För ju enklare du kan göra det, desto mindre chans att misslyckas.

[dropcap]S[/dropcap]å jag såg den här bilden på Styrkelabbets Instagram för ett litet tag sedan. De har lite intressanta grafer emellan åt och den här blev jag påmind om idag. Hade en paus i semestern och hade en dag på jobbet för att närvara vid en utbildning.

A post shared by Daniel Richter (@styrkelabbet) on

Jag är säkert inte den enda som känner att viljestyrkan att hålla sig till sin diet dagar då man är trött. Eftersom jag hade min dag på kontoret idag så blev det att jag gick och la mig på semestertid och gick upp jobbtid. Dessutom hade jag svårt att somna (kan man ha sömnsvårigheter pga stress utan stress?), så det blev max 4 timmars sömn innan morgonens alarm satte igång. Jämfört med mina vanliga 8-9 timmar en bra natt (10+ under helt fantastiska nätter).

Så på väg hem var jag så sjuuuuuuukt trött. Gjorde misstaget att jag gick och handlade mat på vägen hem. Jag som för tillfället inte har nått onyttigt hemma, för det är bästa sättet att inte äta strunt. Och nu gick jag och handlade, trött, sugen och bara utan självkontroll. Det är tillfällen som detta som man råkar komma hem med hela snackshyllan och en halv familj.

Detta hamnade i min kundkorg:

För att ha varit en typ ”tröstätningsinhandling” så är den ändå rätt kontrollerad måste jag säga. Okej, sura snören är godis, fine. Och plättar är inte den bästa middagen, men det andra är torkad frukt (mycket socker, ja, men mindre artificiellt sötningsmedel eller processat socker och påsen innehåller bara 100g) och Pandy har relativt lågt kaloriinnehåll och lite extra protein. Låt mig poängtera att jag INTE köpte några chips eller någon choklad eller andra sötsaker. Generellt ger jag mig en liten klapp på axeln för att jag typ höll mig till min diet ändå.

Jag åt självklart inte allt idag. Jag åt plätttarna tillsammans med sockerfri sirap och färska bär som middag. Som lite lyx åt jag lite micro-popcorn och drack en Coke Zero. Det hela slutade med att jag klarade att hålla mig till mitt kalorimål för idag, trots sömnbristen. Yay för framgång! Tror att det faktum att jag var medveten om att hur min sömnbrist påverkar min hunger och ätbeteende gjorde att jag kunde tänka till liiiite i alla fall.

Så även om jag nog skulle kunnat äta ALLA kalorier i hela lägenheten eftersom min viljestyrka är icke-existerande på grund av sömnbrist så var det något som stoppade mig. Jag tror det är vana, då jag kört min diet i snart 2 månader och det känns konstigt att ”tillåta” mig att go bananas och trycka i mig en massa choklad. Jag är inte lika sugen som jag har varit förr, utan mycket strunt jag äter är av ren vana. Kanske är min nya vana att inte äta choklad?

[dropcap]M[/dropcap]an ska njuta av sina söndagar, speciellt när man är ledig måndag. Jag tar mina dagar som de kommer, promenerar, går till gymmet och tar mig tid att läsa böcker när jag har lust.

Dagens pass blev lite kortare än tänkt, mest då jag hade tänkt göra några isolerade övningar i maskiner i slutet, men de var upptagna och efter en timme på gymmet så kände jag inte för att stå och vänta.

Squats (knäböj)
2 set x 12 rep
1 set x 10 rep
1 set x 8 rep
3 set x 4 rep

Bent over row (stående stångrodd)
3 set x 12 rep

Kettlebell sumo squats (Sumo-böj med kettlebell)
3 set x 12 rep

Thigh adductor (insida lår maskin)
3 set x 12 rep

Det var det första passet med knäböj, så jag gick lite hårt in trots att jag inte hade nån spot. Dom sista tre seten var på 70 kg, jag lyxade till det med bältet för att göra dem lite säkrare, och det var en kamp att göra de sista, men jag lyckades grisa upp de sista två.

När jag kom hem gjorde jag den godaste omelett jag någonsin gjort. Den var ful, men jättegod. Gjord på mestadels äggvita så blandade jag i stekta, färska champinjoner, stekt kalkonbacon, majs och sedan lite cheddarost. Otroligt mättande och fylld av protein. Men otroligt ful.

Jag tog det lugnt under eftermiddagen och läste boken ”The Phychopath Test” av Jon Ronson. Bra bok och perfekt semesterläsning.

Vid middagstid så hade jag lite spritt i benen (trots benpasset) så jag gick på en kvällspromenad, vilket var mysigt då solen sken utan att det var allt för varmt i luften.

En riktigt mysig, chill söndag helt enkelt.